Länge, länge, länge sedan...

Ja vad säger man?
Fruktansvärt länge sedan jag skrev här...
Det har hänt så mycket sedan sist.
Jag fick cancer.
För att göra en mycket lång historia väldigt kort så blev jag jättesjuk, trött till ja jag vet inte vad. Jag sov så mycket att jag endast var vaken ca 6 timmar per dygn. Och så fick jag diagnosen. Papillär thyroidea cancer. Cancer i sköldkörteln.
En sådan diagnos ställer ju ens hela liv på ända. Helt plötsligt så är hela ens värld upp och ner.
Efter ca en månad efter diagnosen så genomgick jag en massiv operation. Själva operationen tog 14 timmar och jag låg sövd i 26h. Efteråt när jag vaknade upp så hade det tagit så pass på kroppen att jag inte kunde sitta själv ens. Jag kunde inte ens lyfta på armarna. Och det har tagit många, många månader och jag är ännu inte helt återställd.
Men jag är på väg. Och nu vet jag även att jag kommer att överleva. Jag hade tur i oturen.
Behandlingen har tagit väldigt bra, så nästan alla tumörerna är borta och de sista kommer försvinna de med. Det känns fantastiskt skönt! Jag fick chansen att leva igen. Och jag är SÅ oerhört tacksam!

Jag avrundar det här inlägget med att lägga upp en hel drös med bilder som är tagna sedan sist.
Enjoy! :)


Kommentarer
Postat av: Anna

Hej! Har också fått diagnosen Pappillär sköldkörtelcancer. Opererade halva min skölkörtel för en knölstruma som vid analysen visade sig vare en stor cancerknöl. Nu ska jag göra en till operation då andra halvan + lymfkörtlar tas bort. Känns ovisst men jag hoppas det ska lösa sig.Hur mår du nu? Har alla tumörer försvunnit? Häls Anna

2012-03-28 @ 22:24:01
Postat av: Johanna

Hej Anna!

Vad tråkigt att höra om din diagnos. Jag vet hur jobbigt det är att få den diagnosen och jag beklagar verkligen att även du tvingats gå igenom det.

MEN... Det finns ett stort men Anna. Det är en väldigt långsamtväxande typ av cancer. Och om man får säga så, så har vi tur i oturen som fick den typ vi har. För det är en typ som är mycket lättare att behandla än andra typer av cancer.

Jag förstår känslan av ovisshet. Jag förstår den så otroligt väl.

Om man säger så här, min cancer hade spridit sig från sköldkörteln till lymforna runt halsen och ända ner i brösthåla och lungor. Och det är ovanligt att den sprider sig så mycket.

Men trots att den spridit sig så mycket, så är jag idag, ett år efter att jag fick min diagnos, nästan frisk. Nästan alla tumörer är borta med en enda behandling. Och de kommer att försvinna helt.

Jag förstår att du måste vara både rädd och ledsen. Men jag kan ge dig hopp Anna. Ge inte upp. Ge aldrig upp. För det kommer att ordna sig.



Om du vill, så kan du maila mig direkt på shy_midnight@hotmail.com

Om du behöver prata med någon som gått igenom allt det du precis nu går igenom. Ibland kan det vara skönt att prata med någon som inte tillhör familjen. Att bara kunna vräka ur sig allt man är rädd för eller arg på, utan att behöva tänka på hur personen kommer att reagera. Jag upplevde att jag inte ville berätta om hur rädd jag var för min familj. För jag ville inte att min rädsla skulle smitta av sig på dem. Jag ville vara stark inför dem. Och det kan vara skitjobbigt.

Jag lovar att om du skriver, så kommer jag svara helt ärligt på alla frågor du har. Och jag kommer enbart peppa dig. För det är det man behöver.

Och jag skulle aldrig ljuga och säga saker som att det kommer ordna sig osv. om jag inte uppriktigt sagt trodde att de faktiskt kommer göra det.

Hur som helst, om du väljer att skriva eller inte, så önskar jag dig all styrka! Och all kraft att kunna jaga det här ut ur din kropp. Ge ALDRIG upp. Det kommer att ordna sig Anna.

Många varma kramar!



Johanna

2012-03-29 @ 12:49:05
Postat av: Anna

Hej! Tack för ditt svar. Jag har skickat ett mail till dig men lite mer frågor:)/Anna

2012-04-02 @ 20:37:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0